söndag 25 april 2010

Tröstar jag dig nu?

Ibland kan det innebära en befrielse att få se på precis det där vi inte vill se på. Det "pinsamma" (läs sårbara) vi alla har gemensamt. På teatern får vi rätt ofta se det. Men det kan liksom vila på olika bäddar. Det kan vila på en bädd av rädsla och kylig estetik och bara väcka obehag eller avståndstagande. Eller det kan vila på en bädd av omfamnande nyfikenhet och ömsint sanning, påminnelse om vår gemensamma smärta och bräcklighet och livslängtan (däremellan finns förstås alla möjliga schatteringar).

Jag talar inte om nåt slags myspys-teater. Jag talar om Unga Klaras föreställning "Tröstar jag dig nu?" som vi först i förrgår kom iväg och såg. Den går ett tag till OCH DET FINNS FORTFARANDE BILJETTER.

Jo alltså... att få se det där som vi alla försöker dölja (av överlevnadsskäl, to be sure). Närheten till barnets smärta och chock, våra envisa försvar och våra identitets-stories... hur vi samtidigt gömmer oss och vill bli sedda... hur vi triumferar när vi tycker vi ser rakt igenom andra, samtidigt som vi tror att vi själva är ogenomskådbara... Allt detta framvisat på ett ovanligt träffande och rörande sätt, i ett extremt lyhört samspel mellan text, dramaturgi, regi och skådespeleri... Minspelen, tonfallen, tajmingen, koreografin... det samtidigt känsliga OCH stiliserade i skådespeleriet... TEXTENS poesi och träffsäkerhet...

Vaknade tidigt på morgonen fortfarande full av föreställningen, fortfarande rörd, och tänkte: det är ju det här vi ska omge med kärlek hos oss själva och varandra, medvetenheten om det chockade barnet i oss vuxna (och självklart i barnen som ännu är barn ), grundlängtan och smärtan, det mycket svåra som vi alla delar, sårbarheten som gör oss till människor. Pjäsen berör det väsentligaste i oss, det vi ska ta på djupaste allvar - och samtidigt är det skönt att få skratta befriat åt våra försvar och strategier och de snubbeltrådar vi lägger ut åt oss själva...

Och hur vi liknar.....hundar......och hussar och mattar av skilda slag åt oss själva och varandra...

Gå och se om du kan! http://ungaklara.se/pa-vara-scener/trostar-jag-dig-nu/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar