söndag 27 mars 2011

Mariehamn (uppdaterat)



Kommer från litteraturdagar på Mariehamns bibliotek, fler detaljer senare (ska uppdatera denna post när jag hinner. Tillsvidare: några pausbilder. Ovan: inne i bibblan. Nedan; exteriör.

Uppdatering 29/3: Jo alltså. På Mariehamns litteraturdagar har jag varit en gång förut, för ca 10 år sen. Där finns Skandinaviens (?) ballaste bibliotek, en fantastisk skapelse som lyckas vara jättestor och hemtrevlig samtidigt. Där samsades jag med bland andra Mari Jungstedt (ny givande bekantskap), Ann Heberlein, PC Jersild, Steinar Bragi (sugen på hans bok) och den där Knausgaard (något mindre sugen, kanske för att det tjatas så om honom?)

Med Ann Heberlein pratar jag alltid väldigt gärna (förra gången var temat "Ondska", denna gången, i panel, "Godhet" - vad blir det härnäst?). Jag hade även nöjet att framföra en Betraktelse ("Tillräckligt god? Om skam,skuld och självacceptans") i St Görans kyrka. Samt att umgås en del med Helena Österlund (utmärkt poet) och hennes man. Allt var mycket välarrangerat och omväxlande. Hann även traska runt i stan och fotografera snygga träkåkar (nu inlagda längst ner).

På färjan inhandlade jag ett halsband, en eyeliner, två par miljövänliga strumpor samt en liten påse nacho-chips. Jag misstänker att jag inte lever upp till bilden av "Den Äventyrliga Författaren". På tal om paraplyer: vi tröttsamma svenskar tycker det är väldigt skojigt att Systembolaget på Åland heter "Alko".




Och utsikten från hotell Arkipelag. Vi hann med både sol och ett mindre snöoväder.





1 kommentar:

  1. Hörde i ”Mitt i musiken” i radions P2 (favoritkanalen) i kväll att din roman ”Duktig pojke” skall bli Musikal år 2012. Gratulerar! Då är det väl på tiden att Kunskapskanalen i teve (favoritkanalen!) sänder ett AKTUELLT teveprogram med dig! Det ser vi fram emot!

    För övrigt:
    Nu har jag läst "Samtal med djävulen".
    Vita änglar är tydligen kusiner till de svarta. Och inte helt obefläckade ...
    Och medan Lucifer föll från himlen nöjer sig Pauls kusin Asger med att falla från en terrass (!)
    Och även en solbränna, lika illröd som självaste Gehenna, kan vara som helvetet på jorden ... förlåt, stranden.
    Och även ett oskyldigt dopp i havet kan bli till ett dop – det vuxendop som Paul hela tiden avböjde, fast kusinen Asger enträget bad honom. (Inte inlåter sig väl en Statskyrkans man i ett vuxendop, som i frikyrkan – Ånej).
    Ända tills omständigheterna tvingade Paul att låta sitt gamla ego dö i vågorna – för att kanske pånyttfödas genom dopet …

    Det framgår inte riktigt vem av de två (Paul och Asger) som är djävulen.
    Men plötsligt förstår jag att ingen av de två som samtalade var djävulen! Djävulen stod och LYSSNADE – och njöt av sin konspiration ...
    Och djävulens offer genererar alltid nya offer åt honom "alldeles gratis" – ungefär som ett vampyroffer (som tex Magda – Maria Magdalena, ”skökan” … eller ?).
    Ett djävulens "offer" – det blir man kanske om man föraktar sig själv och sina känslor. Kanske är det så, att den som föraktar sina känslor "uppfinner" djävulen. Det finns många sätt att säga det på ...
    Men kanske håller man djävulen borta när man lärt sig att ”älska” sina "värsta känslor", som en känd författarinna har skrivit i en av sina böcker ...

    Du har skrivit en mycket bra bok, Inger, men det visste du förstås redan :-)
    /Hälsningar Lars

    SvaraRadera